Etanol.nu

Forum för föreningen etanol.nu
Aktuellt datum och tid: tor 24-03-28 17:31

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: ons 09-03-04 10:41 
Offline
Forummoderator

Blev medlem: ons 06-12-20 08:22
Inlägg: 3241
Ort: Hässleholm
Citat:
”Stoppa den svenska miljöextremismen”
Publicerat 2009-02-22 00:40

Expert på miljögifter: Våra myndigheter styrs av en ekofundamentalism och uppvisar påtaglig brist på djupare insikt om skillnanden mellan reella och marginella miljöhot.
Vägverket sprider falska uppgifter om att tusentals svenskar riskerar att dö av partiklar från dubbdäck i stadsluften. Konsumentverket brännmärker mängder av livsmedelsämnen trots att de efter grundlig expertgranskning godkänts inom hela EU. På det lokala planet är friheten stor att genomföra meningslösa stolligheter som att lägga ned kraftledningar i bergtunnel med hänvisning till strålningsrisk. Myndigheterna kan helt enkelt inte skilja mellan reella och marginella miljöhot. Denna miljöextremism beror framför allt på våra illa informerade folkvalda som bland annat ställer sig bakom det groteska och helt orealistiska konceptet ”en giftfri miljö”. Många svenska miljörestriktioner har liten eller ingen positiv inverkan på vare sig människans hälsa eller miljön. Det skriver Robert Nilsson, professor i toxikologi vid Stockholms universitet och mångårig expert för olika FN-organ.

Ekologiskt, miljövänligt, klimatvänligt och liknande har blivit den nya tidens slagord som med närmast religiös hänförelse tycks genomsyra det mesta.

Tänk ekologiskt, ta hänsyn till klimatet när du shoppar! Ve den som i det likriktade och politiskt korrekta Sverige har mage att ifrågasätta ett och annat i den gröna våg som sveper över landet. Jag har personligen fått erfara att sådan kritik kan innebära hot om avsked från tjänst i statligt verk.

Själv tillhör jag den generation forskare som under 60-talet först bidrog konstruktivt till att skapa medvetenhet om kemikalierisker och kunde sedermera som chef för den toxikologiska sektionen vid Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå, och som expert för WHO, IPCS och OECD Environment Committee sjösätta en progressiv policy inom detta område, bland annat genom att införa de första generella restriktionerna mot kadmium i världen.

Efter Valfrid Paulssons kloka ledarskap för Naturvårdsverket har, enligt min mening, myndigheternas, inklusive miljödomstolarnas, agerande uppvisat en påtaglig brist på djupare insikt om vad som är reella hot och vad som är av marginell betydelse sett i ett helhetsperspektiv.

Ofta har detta skett med stöd av den så kallade försiktighetsprincipen. Detta begrepp går tillbaka till Riodeklarationen som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992, där följande grundregel utgör kärnan: ”Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring.”

År 2000 antog EU-kommissionen en mer detaljerad rekommendation för tillämpningen av försiktighetsprincipen, som presenterades av Margot Wallström, dåvarande kommissionsledamot med ansvar för miljön. Enligt EU är tillämpning av denna princip aktuell endast i sådana fall ”...när det finns väl grundade farhågor”. Vidare understryker kommissionen att ”..försiktighetsprincipen får under inga omständigheter åberopas för att rättfärdiga godtyckliga beslut”. Mot bakgrund av den orealistiska svenska ”nollvisionen” framhålles att ”risker kan sällan reduceras till noll”. Om en insats bedöms nödvändig, bör åtgärderna dessutom ”vara proportionella” i förhållande till skyddsnivån.

Till skillnad från bly i fiskesänken uppfyller växthuseffekten givetvis kriterierna när försiktighetsprincipen bör beaktas. Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information”. Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid. Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Det framstår som groteskt att ett Sverige, som i jämförelse med länder som USA, Kina och Indien endast står för en bråkdel av alla koldioxidutsläpp, i ett anfall av populistisk hybris vill peka finger och ”visa vägen”. Att kärnkraftens betydelse getts en framträdande roll är givetvis ett plus ur flera perspektiv, men däremot inte satsningen på etanol, vars ökande produktion är en bidragande orsak till prisökningen på viktiga baslivsmedel som kan leda till ökad svält i fattiga länder. Sistnämnda förhållande är exempel på att försiktighetsprincipen är ett tveeggat svärd, där samma ”försiktighet” som gäller växthuseffekten givetvis även måste tillämpas avseende konsekvenserna av de åtgärder som regeringen Reinfeldt ämnar vidta för att förhindra densamma.

Svenska myndigheter, inklusive miljödomstolarna, är tyvärr okunniga om, eller i värsta fall ovilliga att uppfylla, EU:s riktlinjer i en fråga av central betydelse inom svensk miljörätt. I en skrivelse daterad 2005-04-22 från Stockholms universitet till Kemikalieinspektionen (Kemi) hemställdes således med anledning därav ”...att få klarhet om Kemi i alla delar ansluter sig till den uppfattning som avspeglar sig i EU-kommissionens dokument (om försiktighetsprincipen)”. I sitt häpnadsväckande svar meddelar Kemi att ”Inspektionen inte haft anledning att penetrera kommissionens dokument med den utgångspunkt institutionen anger i sin skrivelse”.

Vad avser EU:s krav på att det skall föreligga ”väl grundade farhågor” sprider Vägverket missvisande uppgifter om att tusentals svenskar riskerar att dö till följd av partiklarna i stadsluften, där givetvis dubbdäcken utpekas som en bov. I ett brev till undertecknad den 1 mars 2007 medgav dock verket att ”ingen kan i dag svara på hur stort bidrag till olika hälsoutfall som slitagepartiklarna står för...”. Trots detta fortsätter skräckpropagandan.

På det lokala planet har man haft stor frihet att genomföra dyrbara och meningslösa stolligheter, exemplifierade av Solna stads beslut att lägga ned kraftledningarna vid Bergshamra i bergtunnlar med hänvisning till befarad men betydelselös strålningsrisk. Utan att besitta nödvändig kompetens kör Konsumentverket över Livsmedelsverket, och propagerar mot GMO-produkter (Monsanto). Med hänvisning till tvivelaktig epidemiologi brännmärks glutamat och vissa azofärgämnen i livsmedel, tillsatser, vilka efter grundlig expertgranskning godkänts inom hela EU. Propagandan i verkets tidskrift ”Råd och Rön” mot blyhaltiga kristallglas (Orrefors med flera) på grund av befarad miljöpåverkan utgör ett skräckexempel på dagens myndighetsdirigerade ekofundamentalism. Inneslutning i en glasmassa är en utmärkt metod för säker slutförvaring av många oorganiska toxiska ämnen.

Blyintaget hos den svenska befolkningen har drastiskt minskat under de senaste decennierna, framför allt genom den eliminering av bly i motorbensin som undertecknad initierade under 70-talet. Blodblyhalterna hos barn är numer jämförbara med dem som påträffas hos barn i Himalayas bergstrakter.

Genom totalförbud mot kvicksilver vill man eliminera utsläppen från avfallshantering. I FN:s miljöprograms omfattande utvärdering ”Global Mercury Assessment” anges för hela Europa (1995) att denna källa svarar för cirka 12 ton om året, vilket endast utgör 5 procent av de totala utsläppen på 250 ton om året. I Sverige torde dylika utsläpp stå för en betydligt lägre andel. Detta skall jämföras med 186 ton om året från förbränning av fossila bränslen och 26 ton från cementtillverkning. Globalt uppskattas vulkanutbrott bidra med ett atmosfäriskt tillskott på cirka 112 ton om året.

Vårt medlemskap i EU har lyckligtvis i någon mån inskränkt möjligheterna att införa dåligt underbyggda restriktioner (till exempel mot ogräsmedlet glyfosat). De aviserade meningslösa förbuden mot bly i kulammunition (inklusive tävlingsskytte), blykölar till segelbåtar, fiskesänken, legeringar för gjutning av tennsoldater, kristallglas etcetera har man likaledes fått lägga på hyllan, och försöken att totalförbjuda återvinningsbara kadmiumackumulatorer har på goda grunder rönt samma öde.

Svensk miljöextremism beror framför allt på våra illa informerade folkvalda som bland annat ställt sig bakom det groteska konceptet ”en giftfri miljö”. Någon ”giftfri miljö” kommer aldrig att finnas, inte ens för de typer av ämnen som prioriterats.

I kemofobins kölvatten har man dessutom svårt att acceptera att även naturprodukter kan vara lika, eller till och med mer riskabla än industrikemikalier. Botulinustoxinet, från en bakterie, är det mest högpotenta gift som vetenskapen känner till, och aflatoxin, som kommer från en mögelsvamp, ett av de mest cancerframkallande av alla ämnen. Vissa naturligt förekommande substanser i till exempel sojabönor och lakrits har för befolkningen en avsevärt större ”hormonstörande” potential än några industriella kemikalier - bortsett från p-piller, förstås.

En rad svenska miljörestriktioner kan redan på förhand bedömas få liten eller ingen positiv inverkan på vare sig människans hälsa eller miljö. Däremot har de resulterat i sämre produkter, begränsningar i produktutbud, och påverkat industriverksamheten negativt till förfång för landets ekonomi.

Robert Nilsson


http://www.dn.se/opinion/debatt/stoppa- ... n-1.804494

Svar direkt:

Citat:
Vår jords framtid är osäker och det är bråttom att ställa om till en socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Denna sanning har blivit en kännbar verklighet för snart sagt varje människa idag och en samsyn kring detta finns bland politiker av alla färger, företagsledare och miljörörelse. Våra störtsta utmaningar nu är att det är bråttom och att i ingen annan debatt accepteras så många myter och halvsanningar som bevis som just i denna.

Därför är det så olyckligt och oansvarigt av en forskare som Robert Nilsson (DN debatt 22 februari) att slarvigt och i svepande drag spä på dessa myter. Jag är övertygad om att denna artikel kommer att gå till historien som som en av de sista i raden av tvivlare som kan surfa på vågen av medias behov av motsättningar i hållbarhetsdebatten. Man minns artikeln för några år sedan om att källsortering var kontraproduktivt (elda upp allt i stället) signerad av bl.a. Valfrid Pålsson och nu för några veckor sedan Per-Olof Eriksson som förespråkar ökade utsläpp av fossil CO2. Gemensamt för de två senare var att de bär "f.d." i sina titlar vilket kan anses lite förlåtande. Detta är inte fallet med Robert Nilsson som är aktiv professor på Stockholms Universitet idag. Det är därför det blir extra allvarligt när han samlar snart sagt alla de argument mot ett hållbart samhälle som fortfarande valsar runt i debatten i en och samma artikel och med detta dessutom framstår som representant för Stockholms Universitet.

Verkligheten är tyvärr inte Professor Nilsssons utan den är att vi har oerhört bråttom att vända utvecklingen och då inte bara att minska utsläppen av de svårnedbrytbara kemikalier som Professor Nilsson så noga värnar om utan också och att samtidigt se till att ställa om från ett fossilt samhälle till ett förnybart och samtidigt styra produktion och konsumtion från metoder som nu snabbt utarmar våra ekosystem och samtididigt se till att vi får en rättvisare värld där alla vi som bor på denna planet kan uppfylla våra grundbehov som att äta sig mätta, känna trygghet och vara en del av ett socialt sammanhang.

Är detta då möjligt?
Absolut! Och lösningen är inte längre bort än hos oss alla i våra dagliga val och beslut som individer. Vi kan nyttja de system som finns för att underlätta för oss såsom Svanen, Bra Miljöval, KRAV och Rättvisemärkt. Vi kan välja bort varumärken och företag som väljer att vara en del av problemen och sitter fast i sina gamla system och istället premiera de företag som går i bräschen för hållbar utveckling. Samma sak kan vi göra med våra poliktiker, oaktat deras partifärg.

Varför går det inte så snabbt som det måste?
Huvudskälet är brist på kunskap. Alla människor vill överleva och vill att barnen skall få en ännu bättre framtid men ändå fattar vi dagligen beslut som bidrar till en icke hållbar framtid. Detta beror inte på att vi är cyniska eller elaka eller ens korkade utan helt enkelt på att så många av oss inte förstår hur det hela hänger ihop. Till och med kemiprofessorer med decennier av upparbetad kunskap inom sitt specifika område (kunskap som är oerhört viktig för samhället, rätt använd) är många så djupt fångna i sitt smala område att de totalt missar att se helheten. Det är då man som Robert Nilsson gör misstagen att fokusera på att lösa ett problem i taget av alla de problem som uppstått och fortsatt uppstår när man inte har en systemsyn på hållbarhet.

Min slutsats är följdaktligen att skall vi ha någon chans att vända utvecklingen till en hållbar värld så måste utbildningen kring hållbart brukande av våra eko- och samhällssystem snabbt in på alla nivåer i vårt utbildningssystem så att vi tar till vara varje individs skicklighet i att manövrera utveckligen åt rätt håll. Samtidigt måste vi höja blicken och få en tuff och utmanande mediadebatt kring hur snabbt vi kan fasa ut svårnedbrytbara kemikalier, eller fossila bränslen, eller kläder tillverkade av småbarn, eller trädgårdsmöbler av kalhuggen regnskog, eller jätteräkor som utarmar mangroveträsken, eller tungmetaller som sprids via leksaker, eller mjukgörare i PVC eller...

Den enda miljöextremism som måste stoppas och det snabbt, är bakåtsträvarna som sitter fast i sin övertygelse som skapat dagens problem och som ibland underblåses av företag som sitter lika illa till.

Vi har oanade möjligheter att skapa ett hållbart, lustfyllt spännande och ekonomiskt blomstrande samhälle och inte minst mycket lönsamma företag om vi satsar på lösningarna och framförallt inte låter oss fördröjas av gårdagens (o)- kunskap.

Jan Peter Bergkvist
Rådgivare i hållbara affärer


http://forum.miljoaktuellt.se/index.php ... 0#entry106

_________________
Svara på enkäter och tjäna poäng som kan växlas till rabattkuponger: https://www.ipsosisay.com/sv-se/referra ... 0238038d7c


Dela på FacebookDela på TwitterDela på TuentiDela på SonicoDela på FriendFeedDela på OrkutDela på DiggDela på MySpaceDela på DeliciousDela på TechnoratiDela på TumblrDela på Google+
Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons 09-03-04 16:14 
Offline
Forummoderator

Blev medlem: mån 07-01-01 20:57
Inlägg: 6015
Ort: Hindås
Låt mig gissa...Professor Nilsson är eremit....?

_________________
http://direktdemokraterna.se
Myndigförklara dig själv.


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 11 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
POWERED_BY
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2011