Det här är rätt talande också:
Citat:
De många små familjejordbruken har dessutom ofta så svag ekonomi att de snabbt måste sälja sin skörd till dyra mellanhänder för att få kapital och de missar därmed prisökningen. Som högriskkunder får de heller inga banklån och kan inte bygga ut sina odlingar. Dessutom har priset på mark och gödningsmedel stigit i nästan samma takt som spannmålen.
– De små agerar inte som de borde enligt teorin, de har inga möjligheter att producera mer eller sälja dyrt. Det är de stora producenterna som tjänar på prisuppgången. Samtidigt så vill inte de stora öka sin produktion eftersom de vill hålla priserna uppe, säger Lisandro Bolaños.
...
I till exempel Kina och Bangladesh har medelstorleken på jordbruksland minskat från 1,5 hektar på 1970-talet till 0,5 i dag, i Etiopien och Malawi från 1,2 till 0,8 hektar.
Så att fattiga bönder i Afrika ska bli rika pga matpriserna eller biobränslen är nog tveksamt. Det blir som det alltid blir, de som har pengar köper upp mark mm för en spottstyver, de fattiga outbildade bli glada tillfälligt och sen är det tillbaka till fattigdomen.